Jag vill hjälpa alla
Au Revoir Simone
Hihihi!
Så kan det gå!
Min värsta rädsla
För ett tag sedan bad jag om råd när jag skulle skriva om saker inom kategorin: ångestproblematik.
Förlåt för att jag har varit så seg med att ta itu med era förslag. Det är ett ganska tungt ämne, och man måste tänka mycket medan man skriver.
Jag tänker skriva om alla förslag, men jag börjar med vad min syster skrev. Min syster har fått mycket kunskap om panikångest och ångest eftersom att vi är så himla nära, och hon ofta fick ta hand om mig när jag var yngre i jobbiga situationer.
detta tror jag skulle vara nyttigt: ANHÖRIGAS BETEENDE! rikta ett inlägg mer till dem!
hur ska man veta hur nära en attack är? Hur kan man upptäcka när den börjat? I vilka situationer är det ok att försöka "prata logiskt" med den som har panikångest för att förhindra eller lindra - funkar det någonsin?
Vad kan man göra i förebyggande syfte?
Vad kan man göra under en attack för att hjälpa?
vad bör man INTE göra under en attack?
Finns det beteenden i omgivningen som kan fungera som utlösare?
Hur beter man sig efter en attack?
Hur ska man veta hur nära en attack är?
Det är ofta i liknande situationer som ångest uppstår. Ofta har man en fobi för någonting, tex. jag har agorafobi alltså är det ofta i situationer med mycket människor som gör mig orolig. Om du vet om att din anhöriga har stark rädsla för någonting, håll ögonen öppna då. Ångest blir också starkare om man är hungrig. Tyvärr så blir det en ond cirkel i ätstörningar då man har ångest för att man är hungrig, men också ångest när man ätit.
Hur kan man upptäcka när den börjat?
Oftast märker man det genom kroppssyntomen. Hyperventilering, skakningar osv. Det är svårt att säga hur personen blir i humöret. Jag själv kan inte sitta still, jag kan inte sluta prata och stirrar mig vildt omkring, medan andra kan sitta hur stilla som helst och stirra in i väggen. Om attackerna upprepar sig kan man märka ett mönster.
I vilka situationer är det ok att försöka "prata logiskt" med den som har panikångest för att förhindra eller lindra - funkar det någonsin?
Det här är en väldigt svår fråga. Å ena sidan kan tröstande ord hjälpa personen för stunden, å andra sidan hjälper det inte personen på längre sikt. "Det är ingenting farligt, ingenting kommer att hända, det här är bara ångest", verkar säkert det bästa att säga i situationen, för just då vill man ju bara få personen att lugna ner sig. Det är någonting i vår instinkt tror jag som gör att vi vill lösa allting nu direkt för att det ska gå över. Men om man får höra orden, ingenting kommer att hända, blir man lugn enda tills nästa gång man tror någonting hemskt kommer att hända. Din anhörige kanske kommer att bli arg på dig, men försök istället med:
- Vad är det värsta som kommer att hända?
Det är inte ett skit tröstande. Jag vet av egna erfarenheter att det är det sista man vill tänka på. Men det får en långsamt att ifrågasätta känslorna som styr.
Vad kan man göra i förebyggande syfte?
Förbereda sig för attacken, men ändå inte förvänta sig den. (Det är ganska förnedrande när folk tippar på tå runt en) Om man har en fobi går samtalen på ett ungefär samma sätt (Eget exempel):
- Tänk om jag kräks.
- Ja, då gör du det.
- Jag vill inte kräkas.
- Nej, ingen vill kräkas.
- Tänk om jag kräks.
- Det är inte lika farligt som du byggt upp i ditt huvud att kräkas.
- Hjälp.
- Vill du att jag ska hålla dig i handen?
- Jag vill inte kräkas.
and so oooon.
Efter några gånger vet man ungefär hur det kommer att låta. Förbered dig på att distansera dig från ångest. Du vet att den inte är verklig, även om din anhörige inte vet det.
Vad kan man göra under en attack för att hjälpa?
Det här är också svårt att svara på, för vi är alla så olika i hur mycket hjälp vi vill ha, hur mycket vi släpper in människor etc.
Jag tänker att det universella som skulle kunna gälla är följande:
Klappa stilla, det vill säga, beröring. För att endorfinerna ska nå hjärnan.
Tala lungt. Om du blir stressad, stressar det ännu mer personen i fråga.
Hjälp personen att hitta andan igen. Andas in, andas ut, andas in, andas ut.
Några ord som alltid är fina att få höra är: Jag finns här. Jag går ingenstans.
Och för guds skull, bli inte arg. Jag vet, jag vet så väl hur frustrerade anhöriga kan bli av att inte kunna göra någonting. Att personen aldrig tycks lugna ner sig. Men till ångesten hör också skammen, och den förstoras hundra gånger efter en utskällning för att hen har ångest. Försök, även om det är svårt. Det kommer att bli enklare snart.
Vad bör man inte göra under en attack?
Bli inte stressad, även om det är svårt att behålla lugnet.
Bli inte arg, för det som jag sa innan.
Fly inte situationen. Om ni är på en buss, försök att få personen och stanna kvar och inse att det inte är farligt.
Gör ingenting allt för drastiskt. En gång har jag bett mina vänner att ringa ambulansen. Det behövs verkligen inte. Man kan inte dö av ångest.
Finns det beteenden i omgivningen som kan fungera som utlösare?
Definitivt. Jag har alltid kännt mig väldigt utsatt bland människor som visar sig väldigt skeptiska till ångest. Att man ska tuffa till sig lite, sluta vara så känslig osv. Det gör att man känner att man inte FÅR ha ångest, vilket gör att blir blir rädd för att få ångest bland de människorna, vilket gör att man har ångest där.
Hur beter man sig under en attack?
Se ovan.
Puss och hej!
Förlåt för att jag har varit så seg med att ta itu med era förslag. Det är ett ganska tungt ämne, och man måste tänka mycket medan man skriver.
Jag tänker skriva om alla förslag, men jag börjar med vad min syster skrev. Min syster har fått mycket kunskap om panikångest och ångest eftersom att vi är så himla nära, och hon ofta fick ta hand om mig när jag var yngre i jobbiga situationer.
detta tror jag skulle vara nyttigt: ANHÖRIGAS BETEENDE! rikta ett inlägg mer till dem!
hur ska man veta hur nära en attack är? Hur kan man upptäcka när den börjat? I vilka situationer är det ok att försöka "prata logiskt" med den som har panikångest för att förhindra eller lindra - funkar det någonsin?
Vad kan man göra i förebyggande syfte?
Vad kan man göra under en attack för att hjälpa?
vad bör man INTE göra under en attack?
Finns det beteenden i omgivningen som kan fungera som utlösare?
Hur beter man sig efter en attack?
Hur ska man veta hur nära en attack är?
Det är ofta i liknande situationer som ångest uppstår. Ofta har man en fobi för någonting, tex. jag har agorafobi alltså är det ofta i situationer med mycket människor som gör mig orolig. Om du vet om att din anhöriga har stark rädsla för någonting, håll ögonen öppna då. Ångest blir också starkare om man är hungrig. Tyvärr så blir det en ond cirkel i ätstörningar då man har ångest för att man är hungrig, men också ångest när man ätit.
Hur kan man upptäcka när den börjat?
Oftast märker man det genom kroppssyntomen. Hyperventilering, skakningar osv. Det är svårt att säga hur personen blir i humöret. Jag själv kan inte sitta still, jag kan inte sluta prata och stirrar mig vildt omkring, medan andra kan sitta hur stilla som helst och stirra in i väggen. Om attackerna upprepar sig kan man märka ett mönster.
I vilka situationer är det ok att försöka "prata logiskt" med den som har panikångest för att förhindra eller lindra - funkar det någonsin?
Det här är en väldigt svår fråga. Å ena sidan kan tröstande ord hjälpa personen för stunden, å andra sidan hjälper det inte personen på längre sikt. "Det är ingenting farligt, ingenting kommer att hända, det här är bara ångest", verkar säkert det bästa att säga i situationen, för just då vill man ju bara få personen att lugna ner sig. Det är någonting i vår instinkt tror jag som gör att vi vill lösa allting nu direkt för att det ska gå över. Men om man får höra orden, ingenting kommer att hända, blir man lugn enda tills nästa gång man tror någonting hemskt kommer att hända. Din anhörige kanske kommer att bli arg på dig, men försök istället med:
- Vad är det värsta som kommer att hända?
Det är inte ett skit tröstande. Jag vet av egna erfarenheter att det är det sista man vill tänka på. Men det får en långsamt att ifrågasätta känslorna som styr.
Vad kan man göra i förebyggande syfte?
Förbereda sig för attacken, men ändå inte förvänta sig den. (Det är ganska förnedrande när folk tippar på tå runt en) Om man har en fobi går samtalen på ett ungefär samma sätt (Eget exempel):
- Tänk om jag kräks.
- Ja, då gör du det.
- Jag vill inte kräkas.
- Nej, ingen vill kräkas.
- Tänk om jag kräks.
- Det är inte lika farligt som du byggt upp i ditt huvud att kräkas.
- Hjälp.
- Vill du att jag ska hålla dig i handen?
- Jag vill inte kräkas.
and so oooon.
Efter några gånger vet man ungefär hur det kommer att låta. Förbered dig på att distansera dig från ångest. Du vet att den inte är verklig, även om din anhörige inte vet det.
Vad kan man göra under en attack för att hjälpa?
Det här är också svårt att svara på, för vi är alla så olika i hur mycket hjälp vi vill ha, hur mycket vi släpper in människor etc.
Jag tänker att det universella som skulle kunna gälla är följande:
Klappa stilla, det vill säga, beröring. För att endorfinerna ska nå hjärnan.
Tala lungt. Om du blir stressad, stressar det ännu mer personen i fråga.
Hjälp personen att hitta andan igen. Andas in, andas ut, andas in, andas ut.
Några ord som alltid är fina att få höra är: Jag finns här. Jag går ingenstans.
Och för guds skull, bli inte arg. Jag vet, jag vet så väl hur frustrerade anhöriga kan bli av att inte kunna göra någonting. Att personen aldrig tycks lugna ner sig. Men till ångesten hör också skammen, och den förstoras hundra gånger efter en utskällning för att hen har ångest. Försök, även om det är svårt. Det kommer att bli enklare snart.
Vad bör man inte göra under en attack?
Bli inte stressad, även om det är svårt att behålla lugnet.
Bli inte arg, för det som jag sa innan.
Fly inte situationen. Om ni är på en buss, försök att få personen och stanna kvar och inse att det inte är farligt.
Gör ingenting allt för drastiskt. En gång har jag bett mina vänner att ringa ambulansen. Det behövs verkligen inte. Man kan inte dö av ångest.
Finns det beteenden i omgivningen som kan fungera som utlösare?
Definitivt. Jag har alltid kännt mig väldigt utsatt bland människor som visar sig väldigt skeptiska till ångest. Att man ska tuffa till sig lite, sluta vara så känslig osv. Det gör att man känner att man inte FÅR ha ångest, vilket gör att blir blir rädd för att få ångest bland de människorna, vilket gör att man har ångest där.
Hur beter man sig under en attack?
Se ovan.
Puss och hej!
Trött på hatet
Alltså... Nej. Man behöver inte älska Justin Bieber, man behöver inte ens gilla honom, men att hata honom? Är inte det att ta i lite? Det här är bara en av tusentals hatare där ute. Och jag blir så trött. Varför lägga ner så mycket energi på någon man aldrig har träffat?
Om du inte gillar hans musik, lyssna inte på den.
Jag tycker att hans musik är jättedålig, men det är mycket musik jag tycker är dålig. Tänk om jag skulle gå runt och störa mig på vartenda en som någonsin gjort en dålig låt enligt mig. Han är ju uppenbarligen populär, annars skulle han ju inte fortsätta göra det han gör. Så låt folk som gillar honom lyssna på honom, och lär er att låta sånt som ni stör er på, rinna av er. Låt tåget passera, hoppa inte på det.
Tack för mig.
puss
Close your eyes, and tomorrow will come
Jag är så jävla trött. Och hungrig.
Orkar inte blogga just nu. Ni får bilder från mammas födelsedagsfirande på finfina resturangen.
Mamma efter aptitretande oliver, bröd och någon valnötsgojs.
Jag och en medioker cosmopolitan.
Max och sin älskade åbro!
Orkar inte blogga just nu. Ni får bilder från mammas födelsedagsfirande på finfina resturangen.
Mamma efter aptitretande oliver, bröd och någon valnötsgojs.
Jag och en medioker cosmopolitan.
Max och sin älskade åbro!
Barn
Jag stannade hemma idag, och klockan 7.00 på morgonen satte jag på den sämsta filmen jag sett på länge. Kids, från 1995 med bland annat Rosario Dawson (det var därför jag var nyfiken på den från början).
Jag är inte så pepp på filmer som inte ger mig någonting förrutom ångest och en äckelsmak i munnen. Den här innehöll allt miserabelt man någonsin kunde tänka sig: Aids, 10åringar som knarkar, 20 personer som misshandlar en man som redan ligger på marken, sex med minderåriga, alkoholmissbruk and so on, and so on.
Genom hela filmen tänkte jag: Snart blir någon våldtagen, snaaaart blir någon våldtagen (man fick den magkänslan av filmen) och jag hade rätt! De sista minuterna visade en kille som hade sex med en medvetslös tjej. Men tji fick han, för hon var HIV bärare. Hon hade fått det av en kille som tog två tjejers (som just kommit in i puberteten) oskulder under en dag. Underbart.
Jag tipsar inte om filmen alltså...
puss
Min mindre smickrande sida
Jag hoppas att du har haft det förjävlig, att du gått igenom vartenda kris som finns.
Jag hoppas att du har varit orolig, ja, oroat ihjäl dig för vad du gjort. Jag hoppas att den där ångesten du aldrig kännt av väl hann ikapp dig tillslut, och jag hoppas att du är modig nog att säga förlåt.
Jag hoppas att du har varit orolig, ja, oroat ihjäl dig för vad du gjort. Jag hoppas att den där ångesten du aldrig kännt av väl hann ikapp dig tillslut, och jag hoppas att du är modig nog att säga förlåt.
Min älskade mamma
Jag har aldrig träffat en så kärleksfull, omtänksam, ärlig, rättvis, personlig, stark, beskyddande och accepterande person som min mamma. Jag är så tacksam att just hon födde mig och tagit hand om mig. Tack.
Minä raskastan sinua!
Minä raskastan sinua!
Ni kanske undrar varför jag är inne på adoptionssidor...
Men jag vill ha kunskap om allt.
På många olika sidor står det att kristna föräldrar önskas. Och jag blir alldeles till mig.
Vem säger att kristna föräldrar är de bästa föräldrar man kan hitta? Vad är det med den religionen som säger att man är mer värdig ett barn? Det är diskriminering! Är vi inte alla människor? Muslimer, buddhister, hinduer, judar, kristna, ateister, vegitarianer, köttätare, brunhåriga, blonda, långa, korta, osv.
Jag är så trött på att människor låter religion styra så mycket! Vi gör så mycket skit i religionens namn, och det blir ursäktat för att man tror på en gud.
Hej. Jag slår dig. Men det var gud som sa det till mig, så att det är helt okej.
(Jag säger inte att det fungerar så överallt, men vad jag uppfattar av världen så är det på den stigen vi går)
Om något så borde man kolla att föräldern är öppensinnig, istället för kristna som oftast (inte alltid) är konservativa. Hur skulle föräldern reagera ifall deras barn visar sig vara homosexuell? Om den har autism? Om den senare bli nynazist eller kommunist? Om den gör något kriminellt under sitt liv? Hur skulle man göra då?
Det viktigaste är att se till att det här är en person/två personer som verkligen vill ha ett barn, och kommer att älska den vad den än gör eller hur den än blir.
Kristna människor är inte bättre eller mer godhjärtade än andra människor. Vi är alla människor.
På många olika sidor står det att kristna föräldrar önskas. Och jag blir alldeles till mig.
Vem säger att kristna föräldrar är de bästa föräldrar man kan hitta? Vad är det med den religionen som säger att man är mer värdig ett barn? Det är diskriminering! Är vi inte alla människor? Muslimer, buddhister, hinduer, judar, kristna, ateister, vegitarianer, köttätare, brunhåriga, blonda, långa, korta, osv.
Jag är så trött på att människor låter religion styra så mycket! Vi gör så mycket skit i religionens namn, och det blir ursäktat för att man tror på en gud.
Hej. Jag slår dig. Men det var gud som sa det till mig, så att det är helt okej.
(Jag säger inte att det fungerar så överallt, men vad jag uppfattar av världen så är det på den stigen vi går)
Om något så borde man kolla att föräldern är öppensinnig, istället för kristna som oftast (inte alltid) är konservativa. Hur skulle föräldern reagera ifall deras barn visar sig vara homosexuell? Om den har autism? Om den senare bli nynazist eller kommunist? Om den gör något kriminellt under sitt liv? Hur skulle man göra då?
Det viktigaste är att se till att det här är en person/två personer som verkligen vill ha ett barn, och kommer att älska den vad den än gör eller hur den än blir.
Kristna människor är inte bättre eller mer godhjärtade än andra människor. Vi är alla människor.
Brygga, brygga kaffe
Jag stör mig kolossalt mycket på att jag stör mig
Sen när blev mitt förhållande till mina medmänniskor så infekterat?
Det är ju helt absurt att jag ska se en bild på en person, och genast börjar hjärtat pumpa och en sur min pryder mitt ansikte. Vad är det som är så himla jobbigt Johanna? De försöker bara leva sina liv, precis som du försöker leva ditt. Svårare än så är det inte.
Skärp dig och sluta störa dig på allt och alla som inte är precis som du. Du går emot allt du står för om du inte älskar.
puss
Det är ju helt absurt att jag ska se en bild på en person, och genast börjar hjärtat pumpa och en sur min pryder mitt ansikte. Vad är det som är så himla jobbigt Johanna? De försöker bara leva sina liv, precis som du försöker leva ditt. Svårare än så är det inte.
Skärp dig och sluta störa dig på allt och alla som inte är precis som du. Du går emot allt du står för om du inte älskar.
puss
Så trött på bantning
Jag är så otroligt trött på att man så ofta i vårt samhälle lägger så mycket tid på att tänka på vad man äter och vad det gör med ens vikt.
So what om du har en tjock röv? So what om dina bröst hänger? So what om din mage sticker ut som om du vore gravid i fjärde månaden?
Det finns så otroligt mycket mer att leva för än utseende. Kan vi inte få vara fina som vi är?
So what om du har en tjock röv? So what om dina bröst hänger? So what om din mage sticker ut som om du vore gravid i fjärde månaden?
Det finns så otroligt mycket mer att leva för än utseende. Kan vi inte få vara fina som vi är?
Let's go out tonight
Just as I started breathing again
Det har varit en jobbig, jobbig dag. Men ack så effektiv!
09.30 - Besök på Musikhuset för att planera in projektarbetsföreställning
10.30 - Frukost/Lunch med Isabelle på Espresso House och sökande efter kostym till projektarbetet på stan
13.00 - Gymnastik. Foxtrot och vals, väldigt ansträngde faktiskt! Jag blev jättesvettig, underligt nog kanske man tänker. Men i dans rör man sig hela tiden, man pausar aldrig för att man måste hålla takten.
14.00 - Religion
15.00 - Gymnastik för oss som fick IG i konditionsdelen. Jag, Issa, Johanna och Niina dansar modern dans. Jag fick maxpuls. Kul kul!
16.00 - Issa och jag skyndar, skyndar, skyndar oss ner till stan för att repa. Får skrapsår.
17.00 - Åka hem
18.30 - En superhungrig Johanna blir serverad linssoppa, grekisk yogurt och brödbullar!
19.30 - Fotografering till projektarbetet
21.00 - Johanna ligger i sängen, ont i hela kroppen, men är nöjd med dagen!
puss
09.30 - Besök på Musikhuset för att planera in projektarbetsföreställning
10.30 - Frukost/Lunch med Isabelle på Espresso House och sökande efter kostym till projektarbetet på stan
13.00 - Gymnastik. Foxtrot och vals, väldigt ansträngde faktiskt! Jag blev jättesvettig, underligt nog kanske man tänker. Men i dans rör man sig hela tiden, man pausar aldrig för att man måste hålla takten.
14.00 - Religion
15.00 - Gymnastik för oss som fick IG i konditionsdelen. Jag, Issa, Johanna och Niina dansar modern dans. Jag fick maxpuls. Kul kul!
16.00 - Issa och jag skyndar, skyndar, skyndar oss ner till stan för att repa. Får skrapsår.
17.00 - Åka hem
18.30 - En superhungrig Johanna blir serverad linssoppa, grekisk yogurt och brödbullar!
19.30 - Fotografering till projektarbetet
21.00 - Johanna ligger i sängen, ont i hela kroppen, men är nöjd med dagen!
puss
Ringa dinga ding dong
Det gick mycket bra med Smålandsposten! Det kommer med i tidningen i sommar.
Jag har varit grinig hela dagen. Mest för att jag har varit hungrig. Man måste äta regelbundet! Annars blir man ledsen och sur. 5 mål om dagen, yes yes. Jag älskar att äta. Nom nom nom.
Jag har varit grinig hela dagen. Mest för att jag har varit hungrig. Man måste äta regelbundet! Annars blir man ledsen och sur. 5 mål om dagen, yes yes. Jag älskar att äta. Nom nom nom.
